Fast jag kryper under täcket och muttrar när väckarklockan ringer,
TACK GODE GUD för att jag kan höra.
Det är många som är döva.

Fast jag håller ögonen slutna för morgonljuset så länge som möjligt,
TACK GODE GUD för att jag kan se.
Många är blinda.

Fast jag kurar ihop mig i sängen och väntar med att stiga upp,
TACK GODE GUD för att jag har kraft att stiga upp.
Det är många som är sängbundna.

Fast dagens första timme är stressig,
borttappade strumpor, bränt rostat bröd och kort tålamod,
högljudda barn,
TACK GODE GUD för min familj.
Det är så många som är ensamma.

Fast vårt frukostbord aldrig ser ut som i veckotidningarna
och maten litet hoprafsad och inte den bäst sammansatta,
TACK GODE GUD för att vi har mat på bordet.
Det är många som är hungriga.

Fast rutinerna på jobbet ofta är så enformiga ,
TACK GODE GUD för att jag har ett jobb.
Det är så många arbetslösa.

Fast jag muttrar och beklagar mig somliga dagar
och önskar att mina levnadsvillkor vore litet mindre anspråkslösa,
TACK GODE GUD
för livet.

Skriven av okänd Norma