Brevet från Kusin Kanin

Du tar en pastellkrita och målar din näsa rosa
och utifrån den gör du svarta morrhår. Sätt dina
övre framtänder över underläppen - Tjolahopp!
Du har förvandlats till en kanin.
Du kanske tycker att just detta är onödigt och
kladdigt... Just detta gör att du får med dig barnen
på ett sätt du inte annars kan få. Bjud på dig
själv och samlingen blir lyckad.
Berätta vad du heter som kanin och tala om
för barnen att du har fått ett brev av din kaninkusin.
Var entusiastisk och slit upp brevet och
läs upp det för barnen.

Hej och gnag, gnag på dig käre kusin!
Jag måste bara skriva till dig och berätta om
en vrålhäftig grej som jag fick vara med om
häromdan. Som vanligt så satt jag i den där
underbart fina parken du vet, där vi brukar
leka kurragömma när du är och hälsar på
mig. Jag hade just hittat det största Maskrosblad
man bara kan tänka sig. Lika långt
som din baktass, fast grönt.

Just då jag bet av det, hörde jag att det
kom några och gick i gruset. Snacka om att
jag blev rädd. Det kunde ju vara några skinheads
eller nåt... sedan såg jag att det var
den där Jesus som jag har berättat så mycket
för dig om. Ja, du var ju förresten med då
han gjorde så att den där blinde kunde se
igen. Jag blev så glad då jag såg att det var
Jesus och hans kompisar så jag började skutta,
minst 7 meter högt. Fast jag slutade ganska
snart för de såg inte så värst glada ut. De
gjorde bara upp en eld och sedan spred de ut
sig i trädgården. Några sov, några bara stirrade
rätt ut i luften, några bad. Jesus själv
drog sig undan en bit.

-BLÄ och rutten morotspannkaka... Jag
trodde ju att det skulle hända något spännande
och härligt som det brukar när Jesus
kommer. Sur och irriterad satt jag och tuggade
i mig maskrosbladet. Men då! In kommer
ett gäng soldater och tar fast Jesus. De
satte handbojor på honom. Vad gör de, är de
inte riktigt kloka tänkte jag. Jag blev så arg på
dem så jag sprang fram och bet en soldat i
stortån. HA ! Där fick han. Ja, ja jag vet att
man inte ska vara dum ens mot soldater, men
de var ju dumma mot Jesus världens snällaste
människa... Jesus kompisar blev också arga,
men Jesus sa att detta måste hända, Gud hade
visst bestämt det. Det låter mycket märkligt
tycker jag. Jag satt gömd bakom en papperskorg
och såg när de gick bort med Jesus.

Den natten kunde inte jag sova. Jag var så
sur och arg efter detta så jag rörde mig
knappt ur fläcken på länge. Inte ens Olivbladen
smakade något gott. Allt jag kunde
tänka på var de där knäppa soldaterna.
Någon dag senare kom det en mamma och
en liten kille och satte sig på en parkbänk.
Det var tidigt på morgonen. Pojken såg lite
ledsen ut. Jag hörde att mamman berättade
om Jesus. Hm... då spetsade jag mina vackra
kaninöron ännu mer!

Mamman berättade för pojken att stadens
ledare ville döda Jesus bara för att han hade
kallat sig själv för Guds son, det var därför
de hade spikat upp honom på ett kors så att
han dog.

Va! Vad är det de säger! Är Jesus död?
tänkte jag. Pojkens mamma berättade för
pojken var man hade begravt honom. Gissa
om jag trimmade upp mina ben och kutade
allt vad jag orkade till graven. Jag gjorde bara
ett kort stopp vid en maskrosäng och
plockade ett fång maskrosor. Man brukar
sätta blommor vid gravar, det har mamma
sagt. En superfin saftig bukett blev det. När
jag kom fram till graven såg jag Maria
komma och gå mot graven. Hon var god vän
med Jesus. När hon kom fram till graven
stannade hon upp. Jag hoppade fram och kikade
in i graven mellan hennes fötter. Ja, jag kikade
in, för graven var öppen, stenen var borta.
Den sten som hade varit som en dörr till graven
- den var borta. Och nu fick jag syn på
vad Maria stirrade på. EN ÄNGEL!

Jag blev så förvånad så jag började skaka
tänder. Eftersom mina tänder är så stora så
började det låta ganska mycket. Men vet du
vad ängeln sa till oss?

-Jesus är inte här. Han lever!
-Va? sa Maria.
-Jo, han lever. Gå och berätta det för hans
vänner, sa ängeln.

Tjoho! Morotssoppa och klövermackor!
Hurra! Han lever. Gissa om Maria och jag
blev glada. Hon sprang hem till Jesu vänner
och jag sprang tillbaka till trädgården. Tänk
att han lever igen.

Han lever idag, det är därför vi kan be och
prata med honom om vi vill. Visst är det kanin-
coolt, allt det som hänt - Kurre kusin.
Jag ville bara skriva ett brev och berätta detta
för dig. För mig är det så häftigt så jag kan
inte låta bli att tala om det för varenda kanin
jag träffar. Berätta det vidare du också! Nej
nu ska jag kila till bondens morotsland och
gnaga lite. Hej och gnag, Kusin vitamin!

Av Anette Jennersjö Skoog, Gnosjö

Hämtad från www.pingstung.se